Så här några få dagar in på nya året är det dags att åter samlas i vårt lilla Bloggdala och prata om boken som vi fått som recensionsexemplar av Hoi Förlag. Boken Bara Människor är Anne Liljeroths debutroman och handlar om journalisten Saga som köper ett gammalt hyreshus i sin barndomsstad. Tanken är att en gång för alla gör upp med sitt förflutna. I hyreshuset bor personer som påverkat henne i barndomen och som hon på ett eller annat sätt har något otalt med.
Sagas allra senaste journalistuppdrag är en riktig bankhärva och boven i dramat bor självklart i hennes hyreshus tillsammans med sin vackra och totalt lurade hustru, som söker expert hjälp av en tonårig flicka på våningen nedanför som bor med sin familj, som självklart också har en koppling till Saga. Sagas barndom återges i små delar med personerna som på olika sätt sårat henne och som hon nu bestämt sig för att göra upp med.
Boken är klart läsvärd, men den är rörig med en massa olika människor som omger Saga. Kan inte riktigt få kläm på vart alla bor i huset och hur många lägenheter det i egentligen finns där på Smedjevägen 6. Vissa personligheter kommer man nära inpå livet och man hoppas att några liv förändras av allt som händer runt omkring dem. Många av dem har tragiska livsöden och med väldigt få vänner. Vem har inte som barn/ungdom fått höra saker som man fortfarande kommer ihåg ordagrant och den känslan tycker jag att boken lyckas förmedla vilket innebär att man stundtals nickar igenkännande.
Ibland känns det som om lite väl mycket försöker rymmas i denna bok och det kan ha en del med att jag upplevde den lite rörig. Har lite svårt att vara helt överväldigad av boken även om jag med lätthet läste ut den, för att vara en debut roman så får den mer än godkänt.
Vi har även fått nästa bok av Anne Liljeroth som vi kommer att diskutera kring, men det blir i början av mars eftersom vi beslutat att läsa en annan bok emellan så att denna bok hinner lägga sig något.
Mitt betyg blir CCCc.
Ett stort tack till Hoi förlag som skickade ut böckerna till samtliga i bokcirkeln Bloggdala.
Författare: Anne Liljeroth
Titel: Bara människor
Utkom : 2013
Förlag: Hoi
Antal sidor: 381
Boktyp: Inbunden
Utspelar sig i : Skara
Andra böcker jag läst av samma författare:
Inget, debut
Finns att köpa hos Adlibris och Bokus
Hej - din länk funkade! Och tack, verkligen tack för denna möjlighet att få recensera denna bok!
SvaraRaderaJag håller med dig i mångt och mycket. Jag upplevde också handlingen som rörig och mycket kändes som transportsträckor. Jag hade fullt upp med att förstå varför Liljeroth ägnade så mycket tid åt vissa saker och varför annat bara flöt förbi.
Språket, tillexempel, kunde vara väldigt detaljerad, som i öppningsscenen där hon berättar om rondellens utformande och om bussens ljud. Bara för att sedan missa helt att berätta om antalet lägenheter i huset (precis som du nämner) Om huset nu har en omkringbyggd gård borde det ju rimligtvis vara fler boende där än de som presenteras. Och man behöver naturligtvis inte beskriva huset ingående, men varför bryr man sig då om en rondell?
Nja, jag tyckte inte. Helt enkelt.
Hoppas du har en fin helg!
Kram
Precis som jag skrivit till andra så tyckte jag i vissa stycken om boken.
SvaraRaderaJag tycker idén att skilda hur man som vuxen återvänder till sin småstad där det finns vänner å antagonister och vad som då sker.
Jag tycker eg om många delar. Kenneths spelmissbruk, den trubbiga Millan, Karin som blir bedragen av sin man men kanske inte så som hon tror.
Det är Saga som känns... osannolik. El kanske ffa hennes långvariga behov av bekräftelse. Å om hon nu är en så stor journalist, borde inte småstaden då känna till henne?
Godkänd med nöd å näppe får romanen av mej.
Men jag vill tacka dej så väldigt mkt för att du ordnade den här chansen, till mej så du dessutom till att boken kom 2 ggr. Kram på dej.
Oj, missade jag att kommentera hos dig igår? Var säker på att jag gjorde det! Men då kommer det i så fall ännu en nu!
SvaraRaderaJag tyckte den var lättläst, jag tycker att de flesta karaktärerna var trovärdiga och jag gillade tonårsdottern Milla mest av alla. Jag hade även huset och lägenheterna klart farmför mig, till och med så jag kände doften i trappuppgången! Jag har bott i ett liknande hus så det hjälpte säkert!
Även om karaktärerna var trovärdiga i sin utveckling, som de män som varit på topp tidigare i livet och nu inte längre är det, hur de tänker och beter sig, så var de samtidigt ganska stereotypiskt och ytligt beskrivna. Och Saga förstod jag mig aldrig på. Hon var erfaren och borda vara rejält hårdhudad i sin profession. Jag säger inte att det innebär att en inte kan vara mjuk och sårad inombords ändå, men hon borde fått med sig mer livsvisdom från sitt yrkesliv och alla åren av terapi. Att vilja återvända, inte av hemlängtan utan av, vaddå? Det förstår jag aldrig. Den artikel hon skriver kunde hon lika gärna skrivit i sitt gamla hem. Vad vill hon uppnå, varför vill hon inte presentera sig, vad är hennes planer egentligen? Jag förstod aldrig det.
Jag har även svårt för de partier som bara blir sidospår utan att tillföra något (som den kvinnliga skolkompisen) och de bitar som nämns flera gånger utan att vi får veta mer (som de lokala företagare som drog nytta av förskingringen och den som misshandlades av grabbgänget), jag tycker inte de ger något mervärde, de bara förvirrar mig.
Trots det ser jag fram emot att läsa uppföljaren, kanske får jag svar på mina frågor då...