Möt Annika Mayer

Jag har haft förmånen att få göra en mailintervju med Annika Mayer som är aktuell med sin debutroman "Stå inte för nära kanten" (som jag lottar ut här).

Född, när och var ?
1962 i Bad Wörishofen i Bayern, Tyskland.

Familj?
Gift (tredje gången gillt:)!) och tre barn plus två bonusbar

Yrke/Utbildning ?
Har jobbat som copywriter på reklambyrå i alla år, tills jag för tre år sedan började jobba som kommunikatör på ett utbildningsföretag. Idag är jag kommunikationschef på 75% och skriver resten av tiden.

När bestämde du dig för att du ville skriva en bok?
När jag var tolv år. Så jag är lite sen i starten:). 

Hur kom du på att idén till boken  ”Stå inte för nära kanten”?
Jag visste att jag ville skildra hur svårt det är att nå fram till de som står oss allra närmast. Det kan vara enklare att tala klarspråk med folk på jobbet än med sin mamma, sin pojkvän eller sina barn. Vi är så rädd för att göra någon obekväm, såra eller genera dem.

Vilka läsare skulle du vilja säga är din målgrupp?
Främst är det kvinnor. Egentligen i alla åldrar, för boken skildrar Hanna som tonåring, vuxen och sedan relationen till hennes åldrande mamma. Det roligaste är att såväl riktigt unga kvinnor som äldre säger att "det är precis som om boken handlar om mig!". Det tycker jag är det bästa betyg jag kan få. 

Gjorde du mycket research inför boken, eller är mycket egna minnen(jag blev helt klart sugen på Igloo när jag läste om hur Hanna köpte just den glassen)?
Jag har ju dubbelkollat tusen saker under resans gång. Hur gick tågen till Tyskland på 70-talet? Vad kostade glassen på 60-talet? I övrigt har hela mitt liv varit en enda researchperiod för böckerna om Hanna.
Men sedan håller jag på med en annan bok som handlar om två dysfunktionell bröder som jobbar i Aitikgruvan. Då hängde jag med min moster som jobbar där i två dagar för att kunna beskriva hur man kör jättetruck och hur man gömmer ett lik under schaktmassor. En av bröderna är jägare, så därför följde jag med en annan kompis ut och jagade och fick provskjuta olika vapen. Det är superviktigt att allt känns trovärdigt. 

Tror du att det finns någon i din omgivning som skulle kunna känna igen sig i någon av dina karaktärer? Jag undrar ifall man när man skriver en bok ”lånar” egenskaper av vänner/familj i ens närhet och i så fall om de känner igen sig och reagerar på något sätt, både bra och dåligt?
Min bok är ju delvis självupplevd, men det är ingen självbiografi. Skelettet är sant men köttet är ljug. Så jag har ändrat folks personlighet, redigerat deras historia, tagit bort och lagt till, flyttat speglar och ändrat perspektiv. Egentligen är både allt och inget sant.
Det är flera som är säkra på att de står förebild fast karaktären egentligen är en blanding av verklighet och fantasi. Sedan finns det dom som säger sig veta vem Martin, Eric, Anders och Kattis. Ibland har de rätt i att karaktärerna liknar den ena eller den andra verkliga personen. Ibland är de helt ute och cyklar.  

Har du någon favoritförfattare (antingen idag eller som barn)? 
Jag kan verkligen uppskatta kvalitet i olika genrer. Allätare är en klyscha men stämmer. Gillar Dostojevskij och kan uppskatta en Marion Keyes på stranden. Dock kan jag erkänna att jag inte orkade läsa ut varken Richard Fords Kanada eller Siri Hustveds senaste. Sista årets bästa läsupplevelse har varit  Carol Rifka Brunts Tell the wolves I'm home. Sinnessjukt bra. 

Favoritbok?
Torbjörn Flygts Underdog var omvälvande. Den glömmer jag aldrig. 

Har någon person i din barndom påverkat ditt beslut att vilja skriva en bok?
Min morfar. Nu är jag lite lat och länkar till min hemsida där jag förklarar varför:).

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Tre år

Finns det någon speciell tanke bakom valet av omslag?
Ja, jag vill att det ska kännas andas 90-tal och den reklam som härskade då. Vi drömde alla om att få jobba med Diesel, det var förebilden. Sen ville jag också ha ett fot på en tjej som kan vara huvudpersonen Hanna. Hon ska se glammig men sårbar ut. Jag är supernöjd.

Var det svårt att välja titel till boken, hur kom du fram till att boken skulle heta just ”Stå inte för nära kanten”?
Det var extremt svårt. Det var min arbetstitel under sista året. Sedan när jag skulle välja kändes det som att "jag kan ju inte ta den gamla arbetstiteln". Så jag jobbade mig som f-n på att hitta något bättre, utan att lyckas. Så den fick duga. Nu känns den klockren.

På din blogg kan man läsa att du planerar en fortsättning om Hanna, kan du ge ett litet smakprov om vad som kommer att ske i nästa bok?
Ojojoj, det kommer hända massor, både i tvåan och trean. Svårt att veta vad jag kan avslöja, för de som ännu inte läst ettan. Men jag kan i alla fall berätta att den börjar på redan nästan bortglömda men då så upphaussade nyårsaftonen 1999. Millennieskiftet. Hon firar det med Kattis och deras kärlekar, i en stuga långt norr om polcirkeln dit de tagit sig med hjälp av hundspann. Hanna har hunnit bli delägare i Benzin, som gjort megasuccé som webbyrå. Nu har hon sålt sin andel och blivit rik på kuppen. För en del av pengarna startar hon en egen webbyrå, i samma veva som den stora IT-kraschen. Tommys rastlöshet och reslust gör sig påmind. Hannas pappa blir sjuk och hon åker tillsammans med mamma Eva till Tyskland. Det blir en omvälvande upplevelse för alla parter. Kattis fortsätter att vara en central figur men jag kan inte säga mer än att banden till Tyskland stärks även där.

Bok tre utspelar sig cirka tio år efter ettan. Ida växer upp och hamnar i rätt svåra tonårstrubbel. Evas roll växer. Mjaa, det är svårt att säga mer utan att avslöja för mycket för dagens läsare. Men böcker fortsätter i samma anda som ettan, det vill säga skratt och gråt blandas i hög fart, samtidigt som ett oroligt mörker hela tiden lurar under ytan.

Dessutom tänker jag även i termer av en fjärde bok; Evas bok. Där mamma Eva berättar hela historien om vad som hände mellan henne och Hannas pappa, varför hon flydde från Tyskland och vad som hände sedan. Vi får se om jag orkar hela distansen!

Tusen tack till supertrevliga Annika för att jag fick göra denna intervju och jag vet med säkerhet att jag kommer att hänga på låset för att köpa hennes kommande böcker.