Jag tar en liten paus i fönsterputsningen för att springa ut till torget och diskutera med de övriga i Bloggdala om månadens bok, Ru av Kim Thúy. Boken är en Kim Thúy´s självbiografi och titeln betyder vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska, men även bäck på franska. Kim Thúy föddes i en välbärgad familj i Sydvietnam där hon upplevde kriget och Nordvietnams maktövertagande och lämnade Vietnam som båtflykting som tioåring. I dag bor hon i Montreal med make och två barn.Att recensera denna korta lilla bok är inte lätt, för att säga nästan omöjlig.
Boken är skriven helt utan kronologisk ordning, det känns som om Kim Thúy skrivet ner minnena när de dykt upp, det gör den lite rörig att hänga med i. Jag har inte läst den i ett svep och det tror jag var bra, de korta historierna han landa innan nästa tog vid.
Boken väcker en massa funderingar och jag skulle vilja gräva djupare i mycket. En fråga som jag skulle vilja ha svar på är bara en petitess, men varför döpts första barnet till två och inte ett, vart tar ettan vägen?
Verkligheten att få barn att förstå att ens föräldrar älskar dem så mycket att de väljer att sända dem ensamma med båt till ett fjärran land för att rädda deras liv är en av alla funderingar som boken tar upp.
Hennes berättelser innehåller väldigt mycket och jag förstår att denna bok är omtyckt av många. Jag gillar den men kanske inte så mycket som många andra gör. Man måste vara på helt rätt humör när man läser den eftersom det är mycket att ta in och jag kanske inte varit tillräckligt fokuserad på dess innehåll varje gång jag läst.
Mitt betyg blir således CCCc.
Det ska bli spännande att höra vad de övriga i Bloggdala har kommit fram till.
Du å jag kände nog ganska likt.
SvaraRaderaJag ska absolut läsa om boken vid nåt tillfälle. Jag tycker att varje rad var tänkvärd men att det tillslut ändå inte grep tag i mej.
Men du! Jag har börjat läsa ditt val och jag tycker om den mycket!
Kram
Jag ÄLSKADE den, och det här är inte alls den typ av böcker jag brukar gilla. Men den grep tag i mig, jag sträckläste den, och det i en tid när läsning inte alls funkar för mig. Men den här boken var magisk, inte det minsta svår att läsa, allt föll på plats bit för bit. Den hittills bästa boken vi läst i bokcirkeln, men enligt Asta är den du valde ännu bättre, så det här blir en bra höst1
SvaraRaderaJag är HELT betuttad i denna bok! Den är fantastiskt magisk - så lågmäld om stora och svåra saker, den fångar i vardagliga detaljer, det som är så ofattbart stort och svårt att tala om.
SvaraRaderaJag sträckläste boken och jag insåg att det egentligen var rätt oviktigt att hålla reda på alla människor, för det var det som hände dem som var det viktiga, inte vem de var i förhållande till varandra. Och just det - att boken lämnade en med så mycket funderingar, tycker jag är det fina, för sanningen är den att det finns inte ETT svar på alla funderingar, det finns lika många som det finns människor.
Som jag skrev i min recension vill jag minnas att en av utgivarna på sekwa berättade att Kim Thuy skrev ner de olika styckena på små papperslappar, kvitton och dylikt för att sedan sätta ihop dem till en bok - därav det lite röriga fösta intrycket - men själv tycker jag att det är helt genialiskt. Jag läste boken under min resa genom europa och den gör sig väldigt bra på en buss där läsningen ibland störs av fikapauser och reseledarens berättelser om omgivningarna. Det blev liksom naturliga pauser att tänka på annat och smälta vad jag läste!
SvaraRadera