Författare: Carol Rifka BruntTitel: Låt vargarna komma
Utkom : 2013
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 415
Boktyp: E-bok
Utspelar sig i : New York med fötort
Andra böcker jag läst av samma författare:
Debutroman
Återigen dags att träffas i Bloggdala efter en snöstorms helg, men som hade fördelen att jag hann läsa ut denna månads cirkelbok. Boken handlar om 14-åriga June som bor i en förort till New York tillsammans med sin syster Greta. June är annorlunda och älskar bland annat medeltiden. Hennes enda och bästa vän är morbrodern Finn och när han dör i aids blir hela hennes värld annorlunda. Det visar sig att Finn inte levde ensam som June hela tiden trott utan han delade sitt liv med Toby, en man som Junes mamma anklagar för Finns död.
Genom sin nya förbjudna vänskap med Toby lär sig June mycket om sig själv och sina närmsta.
Vad tycker då jag om boken? Jag vill verkligen gilla den och jag gör det till stor del, det finns mycket kärlek i boken och jag kan känna igen den unga flickans kärlek till sin äldre släkting. Men samtidigt blir jag lite irriterad på att inte June kan se Gretas ensamhet, vilket förmodligen beror på att jag glömmer att June bara är 14 år och det är hennes ord man hör i berättelsen. Jag vet att jag inte är rätt målgrupp för boken och det kanske är där felet ligger. Jag går mer in i föräldrarollen och då blir jag ifrågasättande, hur kan June tillbringa så mycket tid i New York utan att föräldrarna märker något?
På något konstigt sätt så flyter inte läsningen på som jag hade velat, även om det inte på något sätt gör den tråkig. Som ni ser så är jag väldigt splittrad till den och jag som normalt läser flera böcker samtidigt läste bara en bok denna gång och det kanske var fel sätt för mig att tackla boken, jag fick ingen distans där jag kunde fundera kring handlingen.
Det är ingen dålig bok och jag ångrar inte att jag läste den, men efter alla fantastiska böcker jag läst senaste tiden så blir mitt betyg bara CCCc.
Det blir spännande att höra vad mina vänner i Bloggdala tycker om boken.
Det är rätt länge sedan jag läste ut boken och skrev recensionen.
SvaraRaderaJag har läst en del bra böcker emellan å lite hade den fallit i glömska men när jag ögnade igenom min recension före publicering kom allt tillbaka. Hur mkt jag älskade denna historien.
Även jag hade vissa "betänkligheter", som att jag tyckte June var onödigt snäll mot sin syster som fann sej i utpressningssituationer istället för att ge igen, att kontakten fr Toby kändes "olämplig" ibörjan osv.
Men berättelsen vann över allt det där och även om de inte är jag, reagerar som jag, så förstår jag dem till fullo allihop.
Det är nog en bok skriven för ungdomar. En annan, en av de bästa jag läst "Boktjuven" fick jag oxå den känslan med. VAD som är annorlunda mot en bok som vänder sej till vuxna vet jag inte, men nåt är det som stör lite.
Både "Låt vargarna komma" och "Boktjuven" får trots det 5 solklara stjärnor av mej. Kram Asta (mitt i boken "Den första lögnen"
*ler* Jag kan se din ambivalens och förstå den - att man tolkar den olika beroende på vilka "glasögon" man tar på sig. Kanske hade jag lättare att läsa den då jag arbetar med ungdomar som lärare i svenska och engelska och därför så är ju boken högaktuell för mig? Men jag höll på - precis som både du och Asta beskriver - att tillskriva June egenskaper som man faktiskt mest besitter som vuxen. Som till exempel varför hon tog skit ifrån Greta i det första läget och varför hon i det andra läget inte kunde se Gretas ensamhet..
SvaraRaderaSamtidigt charmas jag av boken. Av Junes oskuldsfullhet som när hon inte förstår att den där killen är förtjust i henne - jag hade reagerat exakt så i hennes situation i hennes ålder..
Jag älskade också miljöbeskrivningarna - jag var i New York 1991 och ser det framför mig på det sättet fortfarande och trots att jag avskydde NY, så känns det trevligt välbekant genom Junes ögon.
Hoppas du har en fin vecka!