Smakebit på min söndagsläsning

Första söndagen i november och det är återigen dags att bjuda på en liten smakbit på vad jag käser för stunden. För att få fler smakbitar så besök Flukten från virkelighetens söndags smakbitar,

 

Min smakbit kommer denna gång från Göran Redins andra bok (En skärva hopp) om syskonen Erik och Karin och deras familj på Lövberga gård. Boken utspelar sig på 1630-talet och mitt smakprov kommer från sidan 34 där äldsta sonen Anders från Lövberga tillsammans med sin far åkt för att ansöka om Lovisas hand och fått ett oväntat nej av Lovisas far.

 

Tystnaden varade inte länge och det var Lovisa som bröt den. Hon lämnade sin plats bakom sin far. Med bestämda steg gick hon och ställde sig intill Anders och greppade hans hand.

"Nej, så förbanne mig att jag tänker finna mig i det, far. Säg som det är, att Sigurd var här men inte vågade sig längre än till gårdsplanen. Jag trodde du var mer karl än att ge efter för hans hotelser, far."

Anders drog efter andan. Han skulle aldrig ens ha kommit på tanken att tala så till sin egen far. Sven i Kinäs verkade bli lika överraskad som alla andra; han satt bara och gapade.

"Ena stunden är det ett evigt gnäll om att det aldrig syns till några friare här på gården. Och när det väl står en friare här så duger han inte."

  Det här är bara ett exempel på en stark kvinna i Redins bok, om ni inte har läst den första boken i serien Ett fjärran krig så rekommenderar jag den varmt. Min recension av den boken hittar ni här.

Skön söndag på er allesammans!