Tar en paus i studentbestyren och skyndar iväg till torget i Bloggdala för att diskutera denna månads bok "Kvinnan som gick till sängs i ett år" av Sue Townsend som valdes av Ergo Sum.
Till en början gillar jag verkligen boken och förstår Evas situation att efter år av barnpassning och att inte få någon hjälp av sin make bestämma sig för att stanna i sängen i och med att barnen börjar på College.
Det visar sig att hennes make Brian har varit otrogen i sin bod på gården med en kollega i åtta år och efter drygt halva boken flyttar denna kvinna in i huset.
Eva kommer allt närmare Alexander som hjälper henne med diverse göromål, hon säljer eller slänger alla sina saker och målar hela rummet vitt.
Till en början kommer några personer som ser Eva i fönstret till henne för att bara prata och hon lyckas hjälpa en man som är på väg att begå självmord. Efter det blir hon ängeln i fönstret och någonstans här tappar jag helt intresset, nu blir boken inte trovärdig längre och allt känns både tragiskt och konstigt. Enligt Adlibris ska det vara en humoristisk skildring, men det håller jag inte riktigt med om, i början kanske, men sedan är den mest mörk och inte direkt trovärdig.
Så tyvärr blir mitt betyg på denna bok endast CCc.
Jag är en kvinna i mina bästa år, åtminstone enligt mig själv. Barnen har flyttat hemifrån och jag har betydligt mer tid för en av mina favoritsysselsättningar, att läsa. Att besöka andra bokbloggar är ett nöje och jag har genom åren hittat många nya fantastiska författare både genom tips av bloggare men även via recensionsex. Om ni hamnar på min sida, lämna gärna ett avtryck med en kommentar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst var detta en sorglig bok? Jag tyckte den blev mer och mer tragiskt ju mer jag läste den. Inte alls dråpligt kul någonstans eller med svart humor… Jag blev otroligt besviken på den. En bok fylld av tragiska, trasiga pseudomänniskor.. Nej. Den var inte bra. Men jag sträckläste den.
SvaraRaderaJag gillade den! Jag gillade det absurda och det galghumoristiska och jag kunde känna igen mig så mycket i Evas känsla av att bara vilja vara i fred! Jag har en ganska svart syn på mänskligheten, det är säker en av anledningarna att jag kände att den här boken passade mig!
SvaraRadera