Så har återigen en härlig sommar här i Bloggdala börjat lida mot sitt slut och efter en härlig dag i svampskogen springer jag till torget för att möta upp mina vänner för att diskutera boken "Än klappar hjärtan" av Helena von Zweigbergk.
Jag har aldrig läst någon bok av Helena von Zweigbergk tidigare så det var helt utan förväntningar som jag beställde boken, som e-bok, vilket har blivit mitt favoritsätt att läsa böcker på.
Boken som handlar om de tre systrarna Astrid, Sandra och Lena är lättläst och välskriven.
Allt börjar med en studentfest där Astrid möter sitt livs stora kärlek igen efter hans stora svek sommaren när deras gemensamma son Victor föddes. Detta möte kommer sedan att påverka Astrid och hennes familj genom hela boken.
Systrarna är väldigt olika och hela tiden på något sätt avundsjuka på varandra, framförallt på stora syster Astrid (åtminstone enligt Astrid själv). När Lena blir sjuk börjar luften rensas mellan dem och många hemligheter kommer upp till ytan.
Boken växlar kapitel mellan systrarna och man får läsa om hur de upplever samma sak men på väldigt olika sätt, ett härligt sätt att skriva på vilket ger systrarna mer karaktär, även om det inte alltid tilltalar mig. Jag vill att storyn ska framåt hela tiden.
Ibland känns boken ytlig och jag känner inte igen mig i någon av systrarna, men som enda systern till en 18-år äldre bror(jo, vi har samma föräldrar) så kan det även ha med det att göra, systerskap har jag aldrig varit en del av. Astrid är den syster som jag på något sätt tycker sämst om, hon borde våga ta tag i sitt liv lite bättre, hon känns bitter och väldigt misstänksam. Sandra kommer till slut till sans och tar tag i sitt liv, mycket tack vare sin dotter som får henne att vakna och inse att hon måste se sig själv som en egen individ och inte bara leva genom sin man. Lena får jag inte riktigt grepp om, hon känns ytlig ibland, men ändock inte. Att inte ta kontakt med sin stora kärlek och berätta om sin sjukdom känns märklig.
Tyckte jag om boken, ja, det gjorde jag. Kommer jag att läsa fler böcker av Helena von Zweigbergk? Troligen.
Mitt betyg blir CCCc.
Kul att läsa din recension och kul att du kommer läsa mer av Helena. Jag tycker hon är väldigt bra. Jag kände nog mer sympati med Astrid än du :) Kanske för att jag är storasyster själv. Kram
SvaraRaderaJag känner igen mig i mycket av det du skriver, den här boken grep inte tag i mig alls. Och jag är mittensyskonet av tre som alla föddes under en tidsrymd på enbart drygt tre år, och jag känner ändå inte igen mig i syskonrelationerna... Att de inte kan läsa av varandra och ha en öppen kommunikation känns för mig helt främmande!
SvaraRadera*skrattar* Det är härligt att läsa alla olika recensioner! Jag har läst Zweigbergk innan och denna bok var den jag tyckte bäst om TROTS att jag irriterade mig på syskonens offermentalitet och oförmåga att ta tag i saker och ting. Jag är äldst av fyra syskon och kanske skulle mina systrar tycka att de kände igen sig, men jag gör inte det.
SvaraRaderaZweigbergk skriver bra, jag gillar hennes språk och tilltal och vissa saker är mitt i prick - som det faktum att man ibland inte tillräckligt står upp mot partnern i en fråga som gäller ens gemensamma barn. Men även där blir jag lite rädd; om man som Sandra väljer att inte orka står emot sin man när barnet UTTRYCKLIGEN bett en om det, ja, då känns det i min maggrop..
Kram