lördag 1 november 2014

Bloggdala läser Mississippi

Än har ingen snö lagt sig här i Bloggdala och jag skyndar ner till brunnen för att träffa de andra och diskutera boken som jag valt denna gång, nämligen Mississippi av Hillary Jordan, en bok som jag haft stående i bokhyllan ett tag och haft stora förväntningar på. Efter att jag läste boken Niceville av Kathryn Stockett så fick jag tipset att jag även borde gilla Mississippi och det gör jag, men den fångar mig inte på samma sätt som Niceville gjorde.
Boken Mississippi är uppbyggd så att man får följa olika personer genom historien, farmaren Henry McAllen och hans hustru Laura, Henrys bror Jamie och den svarta familjen Hap, Florence och sonen Ronsel som arrenderar eller vad man nu ska kalla det jord av familjen McAllen. Henrys far Pappi har inget eget kapitel i boken, men har en stor betydelse i handlingen, han är minst sagt vidrig mot både de sina och men framförallt mot de svarta i bygden.
Boken speglar rasskillnaderna i södern mycket ingående och jag gillar att man får följa båda familjerna och hur de känner om de olika händelserna.
Ronsel och Jamies upplevelser i krigets Europa och hur framförallt Ronsel som svart blev så väl mottagen bland Europas invånare och svårigheten att återkomma till den amerikanska söderns rashat tar tag i mig. I den amerikanska södern är det ingen som tackar honom för att han riskerat sitt liv för landet i Europa.
Ronsel och Jamie blir vänner och Jamie hamnar i trubbel för att han låter Ronsel åka inne i bilen och inte på flaket som är hans "rätta" plats. Jamie charmar alla runt sig så även sin svägerska som inte alls trivs på deras bomullsfarm utan längtar tillbaka till storstaden där hon bott i hela sitt liv, vilket självklart leder till problem.
Jag gillar boken men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra så mitt betyg blir bara CCC.
Nu blir det spännande att se vad de övriga i Bloggdala tycker.

4 kommentarer:

  1. Tack för valet av bok du! Det var verkligen en bok som liksom stannade kvar hos mig - kanske inte för att den var bland det bästa jag läst, utan mer för att den var så in i märgen obehaglig. Samtidigt som den följde alla mönster som kunnat uppbådas..

    Jag tyckte också att just rashatet i södern var det som kom under mitt skinn. Just det faktum att Ronsel riskerade sitt liv för dem som var kvar hemma och de föraktade honom även fortsättningsvis, helt oförmögna att ta sig ur sin egen futtighet. Det skrämde mig.

    Annars måste jag också hålla med om att "Niceville" var en bättre bok i denna genre. Mitt betyg blir väl ungefär som ditt. Hoppas du har en bra helg!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst Niceville oxå och även om den var bra så tyckte jag inte alls att den höll samma kvaliteter. Jag var nöjd för stunden men glömde den ganska fort. Denna roman däremot!
    Jag vill verkligen tacka dej för att du valde denna, jag hade nog inte gjort det själv. Å tänk att missa Mississippi?!
    Jag tänkte väldigt mkt på dagens rasism och dagens diskussioner kring "negerboll" och "negerkung".
    Jag tänkte på USA som verkligen är så dubbelt. Å ena sidan enastående i att samla av världens nationaliteter och det som betyder något är att du är lojal mot USA, å andra sidan denna hantering av svarta. Svarta som fortf döms hårdare, lättare på alla nivåer och som får slå sej fram.
    Nä jag älskade den!

    SvaraRadera
  3. Denna har väntat i min bokhylla i evigheter. Vill hinna läsa den snart.

    SvaraRadera
  4. Jag och Asta tycker väldigt lika om den här, även om den nog inte kommer att bli årets bästa bok för mig. Men jag gillade den och den gav mig mer kött på benen i min åsikt om hur de värderingar och åsikter vi har runt oss när vi växer upp sen ligger till grund för hur vi agerar som vuxna, och att det krävs en medveten ansträngning för att ta sig ur det!

    SvaraRadera