lördag 25 januari 2014

Kaffe med rån - Catharina Ingelman-Sundberg

Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Titel: Kaffe med rån
Utkom : 2012
Förlag:  Forum


Andra böcker jag läst av samma författare:
Mäktig mans kvinna, Brännmärkt, Förföljd och Befriad



Springer till brunnen i Bloggdala för att träffa mina vänner som har läst boken som jag hade valt denna gång. Blir spännande att höra vad de tycker!

Själv känner jag mig lätt besviken. Jag har läst flera historiska böcker av Catharina Ingelman-Sundberg och verkligen gillat hennes böcker. Tyvärr når inte denna bok upp till de förväntningar jag hade.

Denna gång ger sig Ingelman-Sundberg på att skriva en komedi om ett antal åldringar på ett ålderdomshem som tröttnar på den dåliga maten och besparingar och bestämmer sig för att göra ett brott och hamna i fängelset istället, där de är övertygade om att de får det bättre.

Jag gillar tanken med boken och huvudpersonerna i sig är charmiga, men det blir lite väl mycket Jönssonligan över den nybildade Pensionärsligan för att jag ska gilla den fullt ut. Det mesta blir inte riktigt som de hade tänkt sig.
Trots att boken är lättskriven så har det tagit lång tid att ta sig igenom den, vissa partier är roligare än andra, men tyvärr inte tillräckligt för att jag ska fastna helt.
Det blir lätt att jag tänker på min egen far som bor på servicehus och hans alla vänner där och känner en enorm tacksamhet för att servicehuset han bor på inte har några likheter med AB Diamanten. Jag tror dock att pappa skulle gilla att läsa boken och känna igen sig i Snillet, som hela tiden kommer på nya uppfinningar.

Jag vet inte om jag kommer att läsa hennes fortsättning som kommer till våren, men det kan hända.
Boken får betyget CCc.



4 kommentarer:

  1. Jag har inte läst något av henne, men jag har hört mycket om den här boken. Och så har jag hennes bok som ingår i Släkten, så småningom tänkte jag läsa den också :)

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte ju inte alls om den här boken, men det är just sånt som gör att jag gillar att vara med i Bloggdala. Jag gillar att läsa böcker där jag kan reta upp mig, jag behöver få pysa över ibland. Och det gjorde jag verkligen av den här boken! Det var länge sedan jag såg Jönssonligan, och det är just för att jag inte tycker om den sortens humor. Så inte ens det passade mig med den här boken...

    SvaraRadera
  3. *skrattar* Ja du, Cattis - denna bok var verkligen svårläst. På ett mycket konstigt sätt. För den har ett väldigt lätt och direkt språk och en historia som borde engagera men för min del missar den helt sitt mål. Helt! Jag tyckte den var tramsig, jobbig, lite "skämskudden" fånig.. Och jag kunde tyvärr inte förmå mig att tycka om den. Andra böcker har skrivit i liknande genrer, där de lyckat MYCKET bättre.. "Hundraåringen…" till exempel.. Men å andra sidan blev jag nyfiken på hennes historiska böcker som jag inte alls kände till sedan innan..

    SvaraRadera
  4. Även om historien hade lite väl mycket Jönssonligan över sig tyckte jag ändå den hade några poänger. Och den går hem hos äldre, det har jag ju märkt på jobbet när glada pensionärer kommer in och hyllar. Men nä, jag tror jag överlever fullständigt utan att läsa fortsättningen.

    SvaraRadera